Berlin ligger på vår topplista, ofta eller alltid!

Berlin har hamnat på vår topplista av destinationer, och den kommer med stor sannolikhet att finnas kvar. Framförallt nu som det har öppnat en ny färjelinje, Hansa Destination, mellan Visby och Rostock. Det sägs av några att det är lång tid på havet, men med en god bok. Här är lite tips. Väl framme, så har man några timmar i bil eller på tåget för att komma mitt in i smeten i Berlin, alldeles utmärkt.
Så glider vi åter in på Kurfürstendamm, paradgatan i Berlin, där jag till och med tror att bortskämda Bianca Ingrosso skulle kunna trivas, det är absolut inte för hennes skull vi kommer hit, vi har bott flera gånger på ett pensionat på en parallellgata, nu ska vi prova något nytt, Best Western på nämnda gata, det borde bli bra, har jag listat ut. Jag parkerar utanför i bussfickan, och känner att det här blir absolut inte bra. Bakom mig är det en bil som lämnar, och jag tar mig för att backa i bussfilen, kommer in på den platsen och parkerar, nu strax utanför hotellet. Incheckningen går utmärkt, då exkluderat den intensiva regnskur som faller över oss. På de tio meter vi har till bilen, blir vi genomvåta, men det är inte hotellets fel. Vi kollar på rummet, och det är OK. Två sängar, eget badrum lite bakom, och plats där jag kan sitta och skriva. Alldeles utmärkt, mera behöver vi inte, kära hustru och jag.

På bottenplan ligger en restaurang, strategiskt.

På bottenplan ligger en restaurang, som strategiskt har placerat en mindre del av menyn på vårt rum. Det är enkelt att lockas av menyn, vilket vi gör. Buffalo Grill, vår favoritgrill, får vänta, och den ligger kvar. Så vi glider in på vår nyvunna stekhuset, El Dorado. Drygt sexhundra spänn gick det kalaset på. Men så fick vi vad vi var sugna på, en pepparstek och något grillat till hustrun, samt en halvliter vi till oss var. Efter väl förrättat värv lämnar vi stekhuset och tar en liten promenad ner på en tvärgata, och hamnar på hippa Savignyplaz, i området som var det hippaste under tiden Berlin var delat. Det var här västberlinarna skulle vara om man ville visa upp sig. På väg till Savignyplaz passerar vi en hel del utomhusrestauranger, och det är fullständigt fullt på de allra flesta denna ljuvliga sensommarkväll, eller ska jag säga höstafton, vi är trots allt tolv dagar in i höstmånaden september, vid detta Berlinbesök.
Vi har ingen frukost på hotellet, så vårt primära mål med promenaden är att skaffa lite bröd, det visar sig vara bekymmersamt svårt. Efter en hel del letande, och nyfiket kollande i massor av småbutiker finner vi så några franska Croissanter, kanske inte världens lämpligaste frukostbröd, men med lite god ost, och kanske lite smör, så ska det nog fylla sin funktion i morgon bitti tillsammans med kaffet. Sedan är vi mogna för en ny dag i denna fantastiska stad.
Åter till Savignyplaz gick vi förbi ett ställe som såg trevligt ut, vi frågade om plats på utedelen, men det fanns inget. Vi fick visa Coronabeviset, och så hänvisades vi ett bord längst in, visserligen mid vita dukar, men man kunde ju inte riktigt spana. Nåväl var sitt glas av vin skulle vi kunna få i oss. Det var ett fint ställe det förstod vi, först gick det inte att bara beställa in var sitt glas av vitt respektive rött vin, utan vi skulle kolla på vinlistan, som var tjock som en bok av Cilla och Rolf Börjlind. En servitör uppmärksammade vårt problem och erbjöd sig välja ut var sitt, som han tyckte gott vin. Det kostade kan jag säga, €28 som blir drygt 280 spänn för var sitt glas vin. Vi konstaterade att det utan tvekan var det dyraste vinet vi köpt, när vi varit på resa. De tidigare rekordet hade serveringen vid borgen i Split, drygt en hundring per glas. Vi ska framöver inte jaga nya rekord i den branschen. Nu blir det i stället en promenad till Charlottenburg Slott. En lagom promenad på 45 minuter, och kanske en rast här och var för lunch och lite span på söndagsflanerande Berlinare.