Åldrandet – en siffra eller livet

Fick en ny app idag, som grundar sig på en massa forskning om åldrandet. Nyfiken som jag är så hämtade jag och loggade in. Jo, det stod en hel del kloka ord. Bland annat ställdes frågan om varför jag lever, eller egentligen målet med livet. Är det att uppnå en siffra, till exempel 90 eller 100 år, eller är det att åldras. Med det senare menas att man ska njuta av livet, se till att man upplever.
Många är avundsjuka på människor som lever på den japanska ön Okinawa, där de flesta människor lever tills de passerar hundra år. Ett önskemål för många. Men då blir frågan hur lever man så länge? Vad är hemligheten? Forskarna har inte alla detaljer, men man vet att de naturligt rör på sig varje dag över ganska stora sträckor, de skiter i stegräknare, de bara förflyttar sig. Man vet också att de åter naturligt, en fisk smakar fisk, utan en massa tillsatta såser, grönsaker smakar grönsaker, utan att det blir en gryta eller gratäng.
Det visar sig också att de inte äter fem gånger om dagen, utan i stället låter man kroppen vila mellan måltiderna, de kanske stoppar i sig föda två gånger per dag, då utan att äta sig proppmätta, de stillar hungern. De låter kroppen vila mellan varje födointag, vilket ger kroppen möjlighet att rensa ut celler som kan vara skadliga. Hungersnöd är farligt, hunger är ofta nyttigt, skriver man i appen.

Om vi äter ofta

Om vi hela tiden stoppar i oss föda, av vilket slag det än må vara, så svarar kroppen med ett högt insulin, vilket i sin tur är ungefär lika jobbigt som när någon tjatar på en, man stänger av, muskler och levern skiter i att jobba, vi skapar ett högt blodsocker, som i sin tur skadar kroppen. Tar vi det lugnt och låter kroppen få lite hungerkänsla, så startar kroppen överlevnadssvaret. Kroppen bromsar tillväxten och i stället börjar man sönderdela skadade proteiner och skicka dessa till sopsortering.

Det sägs att hjärnan skärps vid sådan behandling, och man tror det beror på att människan sedan urminnes tider var tvungen att vara extra skärpt när man var hungrig för att skaffa mat och inte gå in i nästa stadie, hungersnöd. Idag behöver vi inte den skärpan, vi tar fram plånboken och glider in på restaurangen, plockar in en fet gratäng, med Bea och ångkokta grönsaker, exakt tvärs om vad man gör på Okinawa.
Tjugo minuter senare ställer vi oss upp, proppmätta, så att vi knappt kan röra på oss, och undrar varför mår jag så dåligt. Vi har satt oss i mat koma, som jag förstår det, exakt det läget man hela tiden ska undvika. Ska du äta, stoppa i dig så att du stillar hungern, inte skapar överflöd, som kroppen inte kan hantera.

Periodisk fasta

Detta har du säkert hört talas om, man talar om att hålla ett avstånd om minst sex timmar mellan varje mål. Men ibland går det inte, man vaknar sent, och chefen på jobbet har sagt att du får ta lunch mellan 12.00 och 13.00. Du stressar iväg på jobbet med sex timmar i bakhuvudet, lätt hungrig. Smart som du är, tänker du att hoppar jag frukosten, så får jag mina sex timmar. Så blir du ändå överviktig, och kan inte förstå varför.
Men om du nu plockar fram papper och penna, skriver upp allt du äter, så plockar du fram pappret efter en vecka så ska du nog snart kunna konstatera att du vid varje förmiddagskaffe plockade i dig minst ett wienerbröd, och eftersom du inte tog någon frukost, så smiter du in på fikarummet klockan elva igen, blir lycklig därför att det ligger en kanelbulle kvar på faten tillsammans med wienerbrödet.

Du tar båda för säkerhets skull, du fick ju ingen frukost. Och du undrar varför du går upp i vikt? Tipset blir definitivt att stiga upp en halvtimme tidigare, skapa en nyttig frukost, jag kan meddela att kaffe och bloss inte är i den kategorin. Ett grovt bröd naturligt kladd i form av smör eller annat fett, inga konstgjorda kulor som i Lätta eller annat margarin, ta dig en ostskiva, och en tallrik med en god A-fil, så klarar du dig till lunch. Skulle det inte gå alla sex timmar, så är det ingen fara. Det är bättre med lite kortare tid än fyra wienerbröd på förmiddagen, alla dagar i veckan.

Kvällsmaten

En gammal myt som jag har hört sedan barnsben, är att man inte ska äta så mycket på kvällen, ofta är det enda man gör att gå och sova. Då förbrukar man visserligen lite energi, men ofta betydligt mindre än när du är vaken. Ska du hoppa någon måltid, så ligger kvällsmaten lämpligast till. Det kan ju låta riktigt länge att vara utan mat från Lunch till Frukost, närmare 18 timmar. Har du hört talas om 16/8. Du äter under åtta timmar och fastar i sexton, en metod för att gå ner i vikt, numera allmänt accepterad. Det här är ungefär samma sak.
Jag lovar dig att du kommer att vara skithungrig på kvällen de första dagarna. Men du kanske kommer i säng i någorlunda anständig tid, du sitter inte framför datorn till klockan två på natten, du kanske smyger i säng vid tio-elva, och vaknar vid sextiden, då utvilad. Och vaknar du klockan sex, så bör du hinna fixa en stärkande frukost, och njuta av den i lugn och ro.
Under förutsättning att de små ännu inte vaknat och att du börjar jobba klockan åtta. De små kan du plocka upp 06.45, då till dukat bord, du har ju gott om tid. När de sedan springer iväg till skolan och du till ditt jobb, så är hela familjen reda för en ny dag, alla i toppform.
Att ha dygnsfasta sägs också ge bättre blodfetter och blodsocker, samt ofta ger dig lägre vikt. Det man inte genom forskning visat, men i vanliga undersökningar, är att risken för cancer, högt blodtryck samt hjärtkärlsjukdom minskar ordentligt. Så stålsätt dig några dagar, och skippa kvällsmålet, så ökar dina chanser för ett långt och njutbart liv.

Lev nu och inte efter en siffra

Som jag skrev i början, det är bättre att leva i nuet och uppleva, i stället för att följa alla råd som finns i jakten på att bli 90 eller kanske 100. När man uppnått siffran, så kan man ju undra varför.

Vi gillar resor

Vi själva gillar resor, och det i så pass stor utsträckning att vi har en egen rubrik om ämnet på denna blogg. Klicka på länken, så får du upp det vi än så länge skrivit i ämnet.

Gör saker du gillar

Själv funderar jag på en tur på lördag förmiddag med melodikrysset. Det bör vara en lagom hjärngympa för en senior. När jag strölyssnar så tycker jag att jag kan alla svar. De få gånger jag satt mig ner med ett melodikryss, så noterar jag att så icke är fallet. Men skam den som ger sig.

Åldrandet

Vill du läsa mera om åldrandet, så klicka på rubriken om åldrandet, eller klicka på den här länken, så får du fram allt vi skrivit om åldrandet.